Rapport från Västbanken

PARC och Al Reef, det vill säga det företag PARC skapat för att marknadsföra och sälja de palestinska böndernas produkter, är två av de samarbetspartners Jord och Frihet har på Västbanken. Nedan följer en kort intervju som vi i Jord och Frihet gjorde med Saleem Abu Ghazaleh, ordförande i Fair Tradeavdelningen hos PARC, vid vårt besök i Ramallah hösten 2015.
– Genom kooperativen hjälper vi till att skapa ett bra samhälle, säger Saleem när vi träffar honom i Al Reefs lokaler i Ramallah i oktober 2015.

12916262_1092302940832961_4970158855262508295_oSaleem Abu Ghazaleh, PARC.

– Folk är delade i religiösa och politiska läger, men genom kooperativen utvecklas de i ett ekonomiskt sammanhang som främjar dem. På det sättet tror vi att vi kan hjälpa till att överbrygga skillnader mellan människor. Vi kan inte heller arbeta och utveckla vårt ekologisk arbete utan att arbeta med kooperativ, det går inte.
– Direkt efter olivskörden har vi ett stort möte: PARC, Al Reef, PFU och en union för de kooperativ vi arbetar med, The Union of Cooperatives in Palestine. Efter det mötet gör vi en sammanslagning av alla våra beställningar. Vi informerar bönderna om hur stora våra beställningar är och att de kan exportera den mängden, omräknat i en procentsats för de olika kooperativen. Om den mängd olja bönderna i kooperativen producerat inte räcker till ber vi andra bönder, som inte är anslutna till våra kooperativ, att sälja. Men i första hand tar vi in från våra kooperativ.

Vi blir visade Al Reefs kontrollsystem ser ut, hur Al Reef kan lokalisera oljan ned till varje enskild olivbonde, och hur stor mängd de olika utländska köparna beställt. Vi frågar hur utvecklingen av den ekologiska produktionen och exporten ser ut och Mohammad Hmidat, kvalitetsansvarig på Al Reef, som just anlänt till kontoret, visar siffrorna.
– 2014 utgjorde de ekologiska beställningarna sextio procent, säger Mohammad.
Saleem säger att PARC nu arbetar med ytterligare två ekologiska kooperativ. Han berättar också att bönderna får mer betalt för den ekologiska oljan, men att PARC och Al Reef också har ideologiska motiv bakom den ekologiska produktionen
– Bönderna börjar förstå att det är bra med ekologiskt, säger Saleem. De kan se en stor nytta med det nu. I och för sig odlade de flesta i princip giftfritt tidigare, men de hade inte möjlighet att bli certifierade. Vi har lagt ned ett stort arbete på det.
– Vår roll i PARC är kanske att inspirera till den utvecklingen, fortsätter han. Fair Trade däremot… För mig spelar det nästan ingen roll, själva märkningen alltså. Vi har ändå arbetat efter de principerna i många år. För oss handlar allt vårt arbete om att hjälpa bönderna, att ge småbönder bättre möjligheter. Men å andra sidan blir de forum där Fair Trade diskuteras ett sätt för oss att möta andra, ett sätt att diskutera de här frågorna.

Saleem berättar om hur arbetet med olivoljan började för hans del.
– Jag köpte en tank och ställde den i en lokal jag hyrt i Al Ram och så köpte jag in olja från bönderna. Jag var frivilligarbetare på den tiden, åkte runt och köpte in olja i små plastdunkar och jag klippte etiketter av baksidorna på kartongbitar och skrev: ”Den här oljan kommer från den och den bonden”… Nu har vi laptops och anställda, vi har kvalitetsutvecklare och en femårsplan, den första någonsin för palstinsk olivolja!
Saleem visar ett tjockt häfte med texten: ”The National Starategy.”
– Vi i Al Reef får inga pengar från PARC utan är helt självgående nu. Vi har femton anställda på heltid och dessutom säsongsanställda. Får vi ett överskott plöjer vi in det i vår verksamhet. Vi kanske kan göra lite reklam, som en film eller en broschyr eller liknande.
– När jag började här kom jag direkt från fängelset. Allt mitt vuxna arbete har jag gjort här kan man säga.

12890881_1092302837499638_4416657045523634962_o
Mohammad Hmidat, vid förevisning av en couscousfabrik i Jeriko som drivs av ett kvinnokooperativ.

PARC=Palestinian Agricultural Relief Committees är en av Palestinas största ickestatliga, enskilda organisationer. Ursprungligen utvecklades PARC ur den frivilligrörelse som var stark i Palestina vid slutet av 1970-talet. Vid tidigt 1980-tal var PARC:s arbete erkänt i hela området som en viktig del i motståndet mot Israels ockupation och i stärkandet av det palestinska jordbruket. 1983 blev PARC officiellt en organisation vars uttalade mål var att bidra till att ”skydda palestinsk mark från konfiskering genom att plantera på och bruka obrukade områden och förse utsatta palestinska bönder med rådgivning och utvecklingsstöd”. Från slutet av 1980-talet och fram till i dag har PARC genomgått olika utvecklingsfaser och byggt upp organisationens kapacitet.

Al Reef=Det kommersiella bolag PARC skapade 1993. Al Reef ägs till 100 procent av PARC och skapades i ett försök att marknadsföra palestinska jordbruksprodukter. Al Reefs vision är att skapa en ”hållbar utveckling för Palestinas lantliga områden”. Företaget producerar, gör reklam för och marknadsför olika sorters olivolja, dadlar, mandlar, couscous, kryddor, olivoljetvål och färska grönsaker. Målet är att stärka organiseringen av bonde- och kvinnokooperativ för att förbättra deras sociala och ekonomiska situation.

PFU=Palestinian Farmers Union. PFU är en ickestatlig, enskild organisation som ger teknisk och organisatorisk hjälp åt palestinska bönder. Målet är att stärka bönderna och försvara deras rättigheter. PFU består av av 14 lokala grupper, 11 på Västbanken och 3 i Gaza.

40 000 flaskor olivolja från Palestina

Vårens omgång med palestinsk olivolja har sålts ut snabbare än någonsin tidigare och vårt lager i Stockholm är nu i princip tomt. Vill ni handla olja i Stockholm kan ni vända er till någon av de butiker som finns listade under rubriken ”Här köper du oljan” i högerspalten på vår hemsida. Där hittar ni de flesta av våra återförsäljare över hela landet. I Malmö och Göteborg finns det fortfarande olja kvar, både hos oss i föreningen Jord & Frihet och i de butiker vi säljer till.

Inför vårens leverans går vi som vanligt ut med ett mejlupprop till våra trogna beställare och ber er höra av sig till oss med det antal flaskor ni önskar. För att göra vårt arbete lite smidigare ser vi gärna att ni beställer en minsta mängd av en låda (12 flaskor) i år. Har ni inte möjlighet till det kan ni beställa som förut, det vill säga minst 6 flaskor. Vi hör av oss om avhämtningstider och plats för utlämning så fort oljan finns på plats. För mindre mängder än 6 flaskor hänvisar vi till de försäljningsställen som finns runt om i landet (se länk i högerspalten här på vår hemsida). Nytt för i år är att du även kan köpa vår olja via Made in Palestine, ett propalestinskt företag baserat i Lund. Där kan du beställa små mängder och få dem skickade till dig var du än bor i Sverige. Gå in på deras hemsida www.madeinpalestine.se om du är intresserad. Made in Palestine säljer även Palestinasjalar, palestinskt hantverk, kryddor och tvål.

Vi har räknat ut att vi under de elva år vi hållit på med import av palestinsk olivolja har tagit hem drygt 40 000 flaskor, en handel som inneburit att vi skickat ned mer än 2 miljoner kronor till de palestinska bönderna för deras produkter.

Vill du hjälpa oss i vårt arbete är du välkommen att höra av dig till oss. Du når oss lättast och bäst genom att skicka ett mejl till info@jordfrihet.org Vårt arbete är helt ideellt och ibland hinner vi inte riktigt med allt vi vill. Både i Malmö och Göteborg är våra medarbetare ganska ensamma om att försörja de städerna med olja. Är du intresserad kan det handla om att förvara några lådor olja hemma hos dig eller på din arbetsplats och hjälpa till med utlämning eller försäljning, att hjälpa oss att hitta nya försäljningsställen, göra reklam för oljan, ta med några lådor till de arrangemang som hålls i olika städer, eller att påbörja försäljning i någon stad där vi ännu inte haft möjlighet att nå ut.

Jord & Frihet, okt 2015

Elfte året i rad av olivoljeimport från Palestina

2

Nu har vi fått hem vårens sändning av palestinsk olivolja! I år har vi bara tagit hem ekologiskt certifierad extra jungfruolja (extra virgin). Oljan kostar 100:-/flaska, inklusive moms. Vi säljer oljan för samma pris till våra privatkunder som till våra olika återförsäljare, sen får de butiker och organisationer vi säljer till själva bestämma utpriset i butiken.

Jord & Frihets vinst per flaska är mycket liten och vi använder allt överskott till våra löpande kostnader samt till olika solidaritetsprojekt på Västbanken och i Gaza.

För att göra vårt arbete lite smidigare ser vi gärna att ni beställer en minsta mängd av en låda olja (12 flaskor) i år. Har ni inte möjlighet till det kan ni beställa som förut, dvs minst 6 flaskor. För ännu mindre mängder hänvisar vi till de försäljningsställen som finns runt om i landet (se länk i högerspalt). Vi hör av oss om avhämtningstider och plats för utlämning så fort oljan finns på plats.

Vi har räknat ut att vi under de elva år vi hållit på med import av palestinsk olivolja har tagit hem drygt 40 000 flaskor, en handel som innebär att vi skickat ned närmare 2 miljoner kronor till de palestinska bönderna för deras produkter.

Vill du hjälpa oss i vårt jobb är du välkommen att höra av dig till oss. Vårt arbete är helt ideellt och ibland hinner vi inte riktigt med allt vi vill. Både i Malmö och Göteborg är våra medarbetare ganska ensamma om att försörja de städerna med vår olja. Det kan handla om att förvara några lådor olja hemma hos dig eller på din arbetsplats och hjälpa till med utlämning, att hjälpa oss att hitta nya försäljningsställen, göra reklam för oljan eller att påbörja försäljning i någon stad där vi ännu inte har någon försäljning.

Stockholm, april 2015

Gaza i vårt hjärta

21:a juli 2014 skickade vi 5000 kr till de svenska ISM-aktivister som finns på plats i Gaza samt 5000 kr till Palestinagruppernas akutinsamling till Gaza. Situationen i Gaza är outhärdlig, vi måste göra något snabbt. Att svenska ISM-aktivister finns på plats är ovärderligt, för att informera oss, för att skydda palestinierna och visa dem att de inte är ensamma. Palestinagrupperna har kontakt med organisationer i Gaza som ger akut sjukvård. 

Under Gala för Gaza i Stockholm den 25:e aug sålde vi varor från Palestina och för varje såld flaska olivolja och sjal skänkte vi 20% av summan direkt till ISM.

Kampen fortsätter.

jofgala

Mörk baksida av olivskörden

I slutet av november publicerade den palestinska NGO:n Palestinian Agricultural Relief Committees, PARC, sin månadsrapport för oktober. I rapporten summerar organisationen bland annat den mörka baksidan av Palestinas olivskörd 2011. Rapporten tar upp alla de 51 attacker mot olivodlingar som genomförts i 37 byar på Västbanken mellan den 1 och 31 oktober. Ekonomiskt beräknas attackerna under den här perioden utgöra en total förlust för palestinierna på 156 000 US dollar. I Nablus, där bosättare varit extremt aktiva i år, har attackerna drabbat 53 procent av bönderna, i Salfit 16 procent, i Tulkarem 11 procent, i Ramallah och Betlehem 5,5 procent, i Jenin och Hebron 3,5 procent och i Qualkilya har 2,2 procent av bönderna drabbats. 

Under perioden genomfördes 38 attacker av bosättare och 13 attacker av israeliska soldater. Totalt förstördes 2 602 olivträd, vilket är lika med 84 träd om dagen eller 3,5 träd i timmen. Den högsta procentuella förstörelsen drabbade Salfit som förlorade sammanlagt 1 340 träd. PARC:s lista på förstörelse omfattar bränder, nedhuggning och uppryckning av olivträd med rötterna. Rapporten visar vidare att 13 bönder skadats i bosättarattacker vid olivskörden i oktober. Alla skadade var från trakterna av Nablus.

Organisationen Oxfam beräknar att cirka 7 500 olivträd totalt har förstörts under 2011 och att det sammanlagda värdet av de förstörda träden uppgår till 550 000 US dollar. Enligt försiktiga beräkningar har runt 800 000 olivträd förstörts på Västbanken sedan Israels ockupation 1967.

Enligt det palestinska jordbruksministeriet väntas årets olivskörd, som inleddes i början av oktober, bli mindre än vanligt. Ministeriet har beräknat att mängden producerad olivolja kommer att nå upp till cirka 12 000 ton, vilket är 47 procent av förra årets skörd. Enligt ministeriet är 40 000 dunum mark (1 dunum=1 000 kvadratmeter) islolerade på grund av Israels murbygge, vilket gör att bönderna inte kan nå sina marker i tid. Särskilt inte de marker som ligger nära, eller i anslutning till israeliska bosättningar. Förutom den israeliska annekteringspolitiken och bosättarattacker beror årets relativt låga skörd på uteblivit regn under början av året, en miskning med 27 procent i jämförelse med 2010. Hälften av regnet föll i januari och februari vilket inte passar olivträden som behöver regn utspritt under en längre period. Skörden i år är dock inte lika katastrofal som 2009 då bara 5 000 ton olivolja producerades, vilket ledde till att Palestina för första gången på 30 år tvingades importera olja för att klara de lokala behoven. I år har PARC förklarat att de har gott hopp om att olivoljan ska räcka både till de egna behoven och export till olika solidaritetsorganisationer och rättvisa handelsgrupper runt om i världen. En export som blivit mycket viktig för det palestinska samhället.

Per Erixon

Replant Palestine!

Insamlingen till projektet Replant Palestine, som vi uppmanade våra kunder att stödja, har snart fått in tillräckligt mycket pengar för att kunna starta trädplanteringen enligt den tidsplan de har, det vill säga januari 2012. Efter gensvaret från er beslutade vi i Jord och Frihet oss för att bidra med 140 träd. Det betyder att vi i föreningen, tillsammans med er, stöttar Peplant Palestine med närmare 200 träd.

I skrivande stund, 12 december 2011, saknas bara drygt 25 träd för att våra kamrater i samhället N’ilin ska kunna påbörja återplanteringen av de 1 100 träd som förstörts av murbygget i det området. Vi återkommer med rapporter om hur projektet fortskrider så snart vi vet mer.

Ni kan också själva se hur det går om ni går in på: http://replantpalestine.org/

Video interviews from PARC in Palestine!

This is the first in a series of three recorded interviews with Saleem Abu-Ghazaleh, director of the Fair Trade Department at PARC, the NGO in Palestine we at Jord & Frihet cooperate with regarding the import of olive oil. To see the other two parts of the interview, just click the vimeo logo on the video clip above and follow the links in the right column.

Stöduttalande till Ship to Gaza

Vi i föreningen Jord & Frihet vill ge våra varmaste lyckönskningar till kamraterna i Ship to Gaza som just nu påbörjat den sista delen av sin resa till Gazaremsan i Palestina. Gaza, den lilla bit mark vid Medelhavet  som är ett av Palestinas mest utsatta områden, totalt avskärmad av israelisk militär sedan åratal. Här pågår just nu ett av de grövsta humanitära övergreppen mot ett folk, helt i strid med all folkrätt.
 
Vi är stolta över att våra kamrater gjort det omöjliga: fått ihop medel att förvärva ett fartyg, organisera insamlingen av byggmaterial, skolböcker, medicin, virke och annat nödvändigt som palestinierna i Gaza behöver. Vi vet att Ship to Gaza redan lyckats eftersom projektet än en gång fört upp frågan om den orättfärdiga behandlingen av civilbefolkningen i området på dagordningen i Sverige och i andra länder.
 
Hur utgången av seglatsen än blir är det en seger: Ship to Gaza har visat att vi inte glömmer de palestinier som är instängda i vad som kallats världens största fängelse. Ship to Gaza har påvisat det orättvisa och omänskliga i att kollektivt bestraffa en hel befolkning, och att tusentals människor i Europa och andra delar av världen är beredda att solidarisera sig med dem.
I solidaritet
Jord & Frihet

Fair Trade Conferencing: Taking the Power Back Through Creative Resistance

Fair Trade Conferencing:  

Taking the Power Back Through Creative Resistance  

BY Gen Sander 

Ramallah, Occupied Palestine 

March 30, 2009 – Land Day 

 

One of the goals of the ongoing Israeli military occupation of Palestine is to dampen and, 

over time, completely destroy the incredibly resilient spirit of Palestinians. But, as it 

stands, this amazing strength of mind and resoluteness continues to present itself as the 

biggest obstacle to a complete Israeli takeover of Palestinian land and identity. In the face 

of so much injustice, when it would be so easy to give up and proclaim defeat, 

Palestinians resolve instead to carry on their struggle for land and self-determination. 

Regardless of how debilitating and damaging the occupation is, they continue to live as 

best they can and to find creative ways in which to resist occupation while improving 

their common situation under the unjust circumstances in which they find themselves. 

 

This unique determination and resistance was most recently exhibited during the very 

successful and well attended second national fair trade conference in Palestine, which 

coincided with the inauguration of the Palestinian Fair Trade Network 

(PFTN), made up of the Palestinian Agricultural Relief Committees 

(PARC), the Fair Trade Development Centre (FTDC), the Union of 

Agricultural Work Committees (UWAC), the Palestinian Farmer’s Union 

(PFU), and Holy Land Cooperative Society (HLCS) – with Oxfam Great 

Britain as a supporter. From March 16 to18, representatives from 

Palestinian NGOs and cooperatives, farmers, academics, and politicians, along with 

representatives from fair trade organizations and solidarity groups from Japan, Europe, 

and North America, gathered amid the blossoming landscape of Al Zababdeh, Jenin, to 

discuss “Market Potentials for Palestinian Fair Trade Products.”  

 

Given the difficulty for Palestinians to engage in any kind of trade, especially at the 

national/regional level where the majority of their market is, the fact that a national 

conference on fair trade even took place, let alone the creation of the fair trade network, 

is commendable. Israel has made it very difficult for the West Bank to trade both 

regionally and internationally by imposing restrictions on, and barriers to, trade, and by 

flooding the Palestinian market with cheap Israeli goods, creating an incredible amount 

of competition locally, while forbidding Palestinian products from being sold in the 

Israeli market. Trade in the Gaza Strip, in contrast, has been completely forbidden under 

the crippling Israeli imposed siege that has now lasted over two years. Sadly, because of 

movement restrictions, farmers and cooperative representatives from Gaza were unable to 

attend the conference, which, according to Saleem Abu Ghazaleh, Director of the Fair 

Trade Department of PARC and one of the conference organizers, was the weak point of 

the conference. “When we talk about fair trade in Palestine, we are obviously talking 

about fair trade in both the Gaza Strip and the West Bank,” he said, “so the fact that there 

is no Gaza representation is very detrimental.” This absence could be felt throughout the 

conference, with whispers of “They [the people of Gaza] are in our hearts,” heard in 

many circles. In spite of these dispiriting setbacks, however, there continues to be a  

 

groundswell of energy and dedication being put towards the advancement of fair trade 

and sustainable development agendas.  

 

Fair trade in Palestine is definitely a model worth fighting for. For a people who have 

been made dependent on aid, much of it conditional and all of it more destructive than 

helpful, the concept of a homemade economy, based on principles of equality and justice, 

is not only appealing but also essential. Fair trade also plays a significant role in the 

Palestinian struggle for land and independence because, as stated in a presentation given 

by Dr. Taha from UWAC during the conference, it works to “protect indigenous seeds, 

maintain control over food sources, and ensure food security.” Furthermore, as explained 

by Saleem Abu Ghazaleh, fair trade is the best way to support, create opportunities for, 

and sustain, small and economically marginalized producers in the agricultural and 

handicraft industries in Palestine, both of which play a huge role in Palestinian culture, 

tradition and, therefore, identity. 

 

The conference was attended by a number of partners from France, Italy, Canada, 

Belgium, Japan, Switzerland, and the U.S.A, who are involved in one way or another in 

importing fair trade Palestinian products. Their presence and 

participation, despite the difficulties even they faced by 

coming into Palestine, was testament to their solidarity with 

the struggle of the Palestinian people. However, while 

supporting fair trade in Palestine is a great way to show 

solidarity, it is also, according to CTM Italy representative 

Giorgio Dal Fiume, more generally about fostering a 

“relationship between producers and consumers,” no matter where they are from. This 

reciprocal relationship benefits producers, consumers, small communities, countries, the 

global community, and the environment.  

 

Crucial to this reciprocal relationship is the concept of transparency, which ensures 

accountability, openness, and communication. The importance 

of transparency to the function of fair trade was clearly reflected 

in the attendance and participation of every stakeholder in the 

chain of Palestinian fair trade – from producer to consumer – 

during the conference. Also central to the integrity of fair trade 

is the fair and equal representation and participation of women, 

which was demonstrated in the high attendance and active 

contribution of women in the conference.  

 

The themes that kept resurfacing throughout the conference were that of unity and 

cooperation – important topics of conversation in Palestine these days generally. The idea 

to unify many of those working in the fair trade sector in Palestine by creating the PFTN 

was, in effect, a response to suggestions made at the last fair trade conference, which 

pointed out that a united strategy on fair trade was lacking in Palestine, and that a true 

and serious partnership needed to be established in order to move forward with any sort 

of momentum. Furthermore, Tarik Abu Laban, board member of the Palestinian Olive 

Oil Council, affirmed that in order to be successful, strategies need to be based on the 

principle of collectivity. During his presentation he drove this point home when he said, 

“I advise all the farmers that this is the only solution. It can’t be done alone. It needs to be 

done collectively.” Certainly, the 900 active cooperatives in Palestine are, for the most 

part, models of what unity and cooperation have the potential to achieve; namely, justice, 

equality, and sustainability — or, in other words, success.   

 

Considering the success already achieved in the fair trade movement in Palestine, it is 

easy to imagine how it might take off if there was no belligerent Israeli occupation. 

Instead of becoming discouraged by thinking of what could and should be, however, the 

focus somehow remains on what can and will be done now, in order to improve the 

situation down the road. The second national conference on fair trade was inspiring on so 

many levels, but mostly because it reflected a unified Palestinian voice, as well as 

dedication and perseverance. By stepping up and taking initiative, the fair trade 

movement has effectively demonstrated that it is taking the survival of Palestine (reliant 

on the survival of its culture, traditions and identity) out of Israel’s hands, effectively 

putting it back into the safety of Palestinian hands, where it belongs. In a land of 

unfathomable injustice, it is this type of creative resistance, a far cry from what the world 

thinks of when they picture Palestinian resistance, which has the power to affect the most 

positive change.  

 

Från Fairtrade-konferensen: att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

Fair Tradekonferensen i Palestina:

att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

av Gen Sander

Ramallah, ockuperat Palestinskt område

20 mars, 2009 – Land Day

 

Ett av delmålen för Israels militära ockupation av Palestina är att försvaga och med tiden totalt rasera palestiniernas okuvliga självkänsla. Som läget nu är fortsätter denna fenomenala mentala styrka och beslutsamhet att utgöra det största hindret mot Israels försök att fullständigt lägga under sig palestiniernas land och identitet. Som svar på all denna orättvisa, där det hade varit lättare att ge upp och erkänna sig besegrade, har palestinierna istället bestämt sig för att fortsätta kampen för sitt land och sitt självbestämmande. Oavsett hur mycket ockupationen försvagar och förstör, fortsätter de att livnära sig bäst de kan och hitta nya kreativa sätt att motsätta sig ockupationen samtidigt som de förbättrar sin gemensamma situation, trots de orättfärdiga omständigheter hela befolkningen befinner sig i.

 

Det gavs prov på denna unika beslutsamhet och motståndskraft under den andra nationella konferensen för rättvis handel i Palestina som sammanföll med bildandet av det palestinska nätverket för rättvis handel (Palestinian Fair Trade Network, PFTN) som består av Palestinska jordbruksstödkommittéer (Palestinian Agricultural Relief Committees, PARC), Centrum för utveckling av rättvis handel (Fair Trade Development Centre, FTDC), Arbetsgrupperna för stöd till jordbrukare (Union of Agricultural Work Committees, UWAC), Jordbrukarnas förbund (the Palestine Farmers Union, PFU) och Det heliga landets kooperativa förening (Holy Land Cooperative Society, HLCS) – med stöd av Oxfam  i Storbritannien. Från den 16:e till den 18:e mars samlades representanter för palestinska icke-statliga organisationer och kooperativ, bönder, akademiker och politiker tillsammans med representanter för rättvis handel och solidaritetsorganisationer från Japan, Europa och Nordamerika i den blommande trakten Al Zababdeh i Jenin för att diskutera ”marknadspotentialen för palestinska rättviseprodukter”.

 

Med tanke på de svårigheter det innebär för palestinierna att bedriva handel överhuvudtaget, särskilt på den nationella och regionala nivån där den största marknaden finns, får det anses beundransvärt att man lyckades hålla en konferens om rättvis handel, för att inte tala om bildandet av ett nätverk för densamma. Israel har gjort det oerhört svårt för Västbanken att bedriva handel, både regionalt och internationellt, genom att införa restriktioner och handelshinder. Man pumpar in billiga israeliska varor, vilket leder till stenhård konkurrensens lokalt, samtidigt som man förbjuder försäljning av palestinska varor på den israeliska marknaden. På Gazaremsan har handeln helt avstannat på grund av den förlamande israeliska blockaden som har varat i över två år. Tyvärr kunde bönderna och kooperativens representanter från Gaza inte närvara vid konferensen eftersom de inte tilläts resa ut, vilket enligt Saleem Abu Ghazaleh, chefen för PARCs avdelning för rättvis handel, var konferensens akilleshäl. ”När vi talar om rättvis handel i Palestina menar vi naturligtvis handeln på både Gazaremsan och Västbanken”, hävdade han, ”alltså är detta faktum att Gaza inte finns representerat en väsentlig belastning.” Deras frånvaro gjorde sig påmind under hela konferensen, och man kunde höra viskningar om att ”de [folket i Gaza] finns i våra hjärtan” på flera olika håll. Trots besvikelsen rådde hela tiden en stark känsla av framåtanda och engagemang för frågorna om rättvis handel och hållbar utveckling.

 

Rättvis handel i Palestina är definitivt en modell som lönar sig. För ett folk som har gjorts beroende av bistånd, i stor utsträckning villkorat och alltid mer destruktivt än uppbyggligt, är själva tanken på en inhemsk ekonomi som baseras på jämlikhet och rättvisa inte bara tilltalande utan till och med utslagsgivande. Rättvis handel har också en stor betydelse för palestiniernas kamp för territorium och självständighet, som Dr Taha från UWAC sade i sitt anförande på konferensen, ”eftersom den strävar mot att skydda det inhemska utsädet, upprätthålla kontrollen över matproduktionen och införa säkerhetsföreskrifter för livsmedel.” Dessutom, som Saleem Abu Ghazaleh förklarade, är rättvis handel det bästa sättet att öppna möjligheter för, stödja och vidmakthålla småskaliga och marginaliserade producenter på jordbruks- och hantverksområdet i Palestina. Båda dessa områden spelar traditionellt en oerhört väsentlig roll för den palestinska kulturen, och således även för den nationella identiteten.

 

På konferensen deltog en mängd samarbetsorganisationer från Frankrike, Italien, Kanada, Belgien, Japan, Schweiz och USA, som alla på ett eller annat sätt sysslar med import av palestinska rättviseprodukter. Deras närvaro och engagemang, trots de svårigheter det innebar att ens ta sig till Palestina, vittnar om deras solidaritet med det palestinska folkets kamp. Men trots att stödet för rättvis handel i Palestina är ett utmärkt sätt att visa sin solidaritet handlar det även, enligt den italienske representanten för CTM Giorgio Dal Fiume, i sett större perspektiv om att ”befrämja förhållandet mellan producenter och konsumenter”, oavsett var de kommer ifrån. Detta ömsesidiga utbyte gynnar både producenter, konsumenter, småskaliga samhällen, nationer, den globala gemenskapen och miljön.

 

Avgörande för detta ömsesidiga utbyte är tanken på insyn, något som garanterar ansvarstagande, öppenhet och kommunikation. Vikten av insyn i allt som rör rättvis handel avspeglades tydligt i det faktum att representanter för alla led i palestinsk rättvis handel – från producent till konsument — deltog på konferensen. Av lika central betydelse för den rättvisa handelns integritet är kvinnors lika representation och delaktighet, något som bevisades av det stora antalet kvinnor som aktivt medverkade på konferensen.

 

De teman som upprepade gånger aktualiserades på konferensen handlade om enighet och samarbete – samtalsämnen som för närvarande dryftas överallt i Palestina. Initiativet till att ena stora delar av dem som arbetar med rättvis handel i Palestina genom att skapa PFTN var i själva verket ett resultat av de förslag som lades fram på den förra Fair Tradekonferensen där man påpekade att det saknades en gemensam strategi för rättvis handel i Palestina, och att man behövde upprätta ett genuint och seriöst samarbete om rörelsen överhuvudtaget skulle få styrfart. Dessutom, menade Tarik Abu Laban, styrelseledamot i det palestinska olivoljerådet (Palestinian Olive Oil Council), måste strategier grundas på kollektiva lösningar för att bli framgångsrika. Under sitt tal lade han tonvikt vid detta när han sade: ”Mitt råd till alla bönder är att det här är den enda möjliga lösningen. Man kan inte göra det ensam. Det behöver göras kollektivt.” De 900 aktiva kooperativa föreningarna i Palestina utgör i stor utsträckning ett skolexempel på den potential som ligger i enighet och samarbete, nämligen rättvisa, jämlikhet och hållbar utveckling – en framgångsmodell med andra ord.

 

Med tanke på de framsteg som redan uppnåtts av den palestinska rörelsen för rättvis handel är det lätt att föreställa sig hur snabbt den skulle kunna utvecklas om det inte vore för den förödande israeliska ockupationen. Istället för att låta sig nedslås av vad som kunde och borde ha varit, måste emellertid fokus ligga på det som kan och kommer att uträttas i dagsläget för att förbättra situationen längre fram. Den andra nationella konferensen om rättvis handel var inspirerande på så många olika nivåer, men mest av allt för att den visade upp en enad palestinsk röst som präglades av entusiasm och ihärdighet. Genom att gå in och ta initiativet har rörelsen för rättvis handel tydligt visat att den tänker vrida frågan om Palestinas överlevnad (som är beroende av varaktigheten i dess kultur, traditioner och identitet) ur händerna på Israel och återbörda den till palestinsk kontroll där den hör hemma. I ett land som präglas av ofattbar orättvisa är det detta slags kreativa motstånd, en milsvid skillnad från det man vanligtvis föreställer sig när palestinskt motstånd kommer på tal, som har makt att genomdriva de mest genomgripande förändringar i positiv riktning.

 

Översättning: Jimmy Hofsö