De palestinska olivböndernas största hot - bosättarna

I skuggan av Israels krig mot Gaza har bosättarattackerna mot palestinierna på Västbanken eskalerat. Sedan förra året har attackerna ökat med 13 procent och nu, i oktober och november, under den för palestinierna så viktiga olivskörden, är det främst – men knappast uteslutande - de palestinska bönderna och deras grödor som är måltavlan.

Denna text publicerades ursprungligen i Tidningen Arbetaren # 90 2025.

Situationen för palestinierna på Västbanken har försämrats drastiskt sedan den 7 oktober 2023. Minst tusen palestinier har dödats under de drygt två år som gått, tiotusentals har drivits bort från sina hem - främst från flyktingläger på norra Västbanken - nya bosättningar är påbörjade eller beslutade om, militärräder i städer, samhällen och byar försiggår i princip dagligen, och attackerna från israeliska bosättare som beväpnats har ökat lavinartat. 

I en rapport från OCHA, FN:s kontor för samordning av humanitära frågor från den 1 november, konstateras att antalet bosättarattacker mot palestinier på Västbanken varit de högsta sedan organisationen började mäta sådana incidenter 2006. Och årets olivskördesäsong specifikt, en för palestinier både ekonomiskt och kulturellt viktig tid på året, har sett det största antalet bosättarattacker på många år. Enligt OCHA har minst 70 palestinska byar och samhällen attackerats. I den allra senaste rapporten som OCHA släppt konstateras att bosättarkolonisatörer utfört åtminstone 167 attacker mot palestinska bönder och volontärer från första veckan av oktober och fram till mitten av november, vilket lett till att över 150 palestinier skadats och 5 700 olivträd och olivplantor förstörts under perioden. Bara under den sista veckan i oktober har OCHA dokumenterat 60 bosättarattacker, vilket lett till 17 skadade personer och förstörelse av 19 fordon. 

Koordinerade bosättarattacker, ofta utförda under beskydd av - eller med direkt hjälp av israeliska militärstyrkor - har omfattat förstörelse av olivträd, olaglig plantering på palestinskägd mark, stöld av grödor och avstängning av mark, som en förberedelse för annektering. Allt detta, plus direkta fysiska övergrepp, arresteringar och andra typer av trakasserier mot palestinier och solidaritetsaktivister har skett flera gånger dagligen. Även beskjutning med skarp ammunition, som i till exempel Tubas på norra Västbanken och i Burqa utanför Ramallah, har rapporterats. OCHA kallar den nuvarande situationen för ”ett krig mot palestinsk mark och identitet.”

I en av sina rapporter konstaterar OCHA vidare att bosättarkolonisatörer från nyligen etablerade utposter, det vill säga förstadiet till permanenta israeliska bosättningar, har infört restriktioner för de palestinska bönderna på många platser på Västbanken. I till exempel norra Jordandalen har israeliska bosättare stängslat in hundratals dunum palestinsk mark (1 dunum=1000 kvm) som ett led i en bredare strategi för att få bönderna att överge sina marker.

– Det här är den svåraste och mest komplicerade olivskörd vi någonsin haft, säger Saeed, från Ni’lin - ett samhälle utanför Ramallah på Västbanken - som jag träffade i Stockholm för många år sedan. Då var han en ung och entusiastisk man som tillsammans med de andra invånarna i Ni’lin var väldigt aktiv i motståndet mot apartheidmuren som höll på att byggas där. Nu, när jag får tag på honom via telefon, låter han mycket trött.

– Först och främst har det varit omöjligt för oss att nå våra marker för att ta hand om våra olivträd, säger Saeed. Vi har blivit attackerade och beskjutna av både bosättare och den israeliska militären. 

Precis som så många andra palestinier är invånarna i Ni’lin rädda för att ens försöka ta sig till sina olivlundar för att rensa runt träden eller gödsla och beskära dem, ett arbete som måste göras. Och förklaringen är ett utökat våld.

– I år har bosättarna varit extra aggressiva, säger Saeed. De har förhindrat alla här att nå sina marker och de har huggit ned dussintals med träd. I de närliggande byarna och samhällena ser det likadant ut, om inte värre! Det är en totalt katastrofal situation.

Saeed berättar att bosättarna som utför attackerna i Ni’lin kommer från den norra delen av samhället där de satt upp tält och husvagnar i en så kallad utpost. På de områden där de inte kan köra bil använder de fyrhjulingar som de fått av Israels finansminister Bezalel Smootrich.

– De kallas för ”Hilltop Boys”, säger Saeed, och de är tungt beväpnade. De använder till och med bestyckade drönare på de områden som de inte åker till!

Förutom attacker och avstängningar märker de palestinska bönderna tydligare och tydligare av klimatförändringarna i regionen. Saeed berättar att de haft ovanligt lite regn i år och att det, tillsammans med alla andra svårigheter, gör att de knappt kunnat skörda några oliver alls. Att israelerna dessutom lägger beslag på över 80 procent av Västbankens vattenresurser gör knappast situationen bättre.

– Min egen familj brukar ha tio till femton stora dunkar med olivolja per år, men i år kommer vi bara att ha en, säger Saeed. Och priset på oljan kommer att bli extremt högt.

Jag kan höra hur Saeed suckar tungt innan han avslutar samtalet med att säga att invånarna i Ni’lin nu funderar över hur de ska kunna överleva det här året.

Även samhällen som tidigare varit relativt förskonade från attacker, som till exempel Farkha i Salfitdistriktet, har upplevt stora förändringar sedan 7 oktober 2023. Någonting som knappast undgått Ruwaida Yousef Ahmad Aquel, medlem i samhällets olivoljekooperativ och ordförande i Farkhas kvinnokooperativ för småskalig tillverkning av livsmedelsprodukter.

– Våra liv förändrades helt efter det datumet, säger Ruwaida i en intervju med den palestinska Fair Tradeorganisationen Al Reef. 

– Vi brukade kunna gå ensamma till våra marker och skörda oliver men nu kan vi inte det längre, vi är rädda. Förra fredagen trakasserades jag av israeliska bosättare som inte lät mig gå på vägen. De tvingade alla bönder att lämna sina marker och de förstörde olivträd för oss. 

Ruwaida berättar att hon blev spottad på och att bosättarna försökte angripa henne rent fysiskt. Hon berättar också att även andra i byn blev attackerade och slagna när de skördade sina oliver.

– En man fick näsan sönderslagen och en annan svimmade eftersom han nyss haft problem med sitt hjärta. 

– Det har aldrig varit så här i Farkha förut, säger Ruwaida. Den koloniala expansionen har ökat! Här i Farkha har bosättarna stulit vår vattenkälla som tidigare försörjde oss med vatten till mer än trettio procent. De tog bort taket på den och kommer hit i sina bilar och använder den som swimmingpool!

Ruwaida säger att familjens huvudsakliga inkomst kommer från olivoljan. Att hon visserligen odlar en del andra grödor runt huset och lyckas sälja en del av det, men att hennes man är arbetslös och att de är helt beroende av olivoljeförsäljningen.

– Det är mycket svårt för oss nu, säger hon. Nu har vi trehundra dunum mark som vi inte kan nå för att skörda våra oliver.

– Min enda önskan är att kriget mot oss palestinier ska ta slut och att de israeliska bosättningarna och bosättarna ska försvinna. Vi vill bara kunna vila oss från det här och gå till våra marker i fred. Olivträden är mycket viktiga för oss. De jag tar hand om tar jag hand om som mina egna barn.

Per Erixon 

Källor: Al Jazeera, OCHA och Al Reef