Kategoriarkiv: Handel

Fair Trade Conferencing: Taking the Power Back Through Creative Resistance

Fair Trade Conferencing:  

Taking the Power Back Through Creative Resistance  

BY Gen Sander 

Ramallah, Occupied Palestine 

March 30, 2009 – Land Day 

 

One of the goals of the ongoing Israeli military occupation of Palestine is to dampen and, 

over time, completely destroy the incredibly resilient spirit of Palestinians. But, as it 

stands, this amazing strength of mind and resoluteness continues to present itself as the 

biggest obstacle to a complete Israeli takeover of Palestinian land and identity. In the face 

of so much injustice, when it would be so easy to give up and proclaim defeat, 

Palestinians resolve instead to carry on their struggle for land and self-determination. 

Regardless of how debilitating and damaging the occupation is, they continue to live as 

best they can and to find creative ways in which to resist occupation while improving 

their common situation under the unjust circumstances in which they find themselves. 

 

This unique determination and resistance was most recently exhibited during the very 

successful and well attended second national fair trade conference in Palestine, which 

coincided with the inauguration of the Palestinian Fair Trade Network 

(PFTN), made up of the Palestinian Agricultural Relief Committees 

(PARC), the Fair Trade Development Centre (FTDC), the Union of 

Agricultural Work Committees (UWAC), the Palestinian Farmer’s Union 

(PFU), and Holy Land Cooperative Society (HLCS) – with Oxfam Great 

Britain as a supporter. From March 16 to18, representatives from 

Palestinian NGOs and cooperatives, farmers, academics, and politicians, along with 

representatives from fair trade organizations and solidarity groups from Japan, Europe, 

and North America, gathered amid the blossoming landscape of Al Zababdeh, Jenin, to 

discuss “Market Potentials for Palestinian Fair Trade Products.”  

 

Given the difficulty for Palestinians to engage in any kind of trade, especially at the 

national/regional level where the majority of their market is, the fact that a national 

conference on fair trade even took place, let alone the creation of the fair trade network, 

is commendable. Israel has made it very difficult for the West Bank to trade both 

regionally and internationally by imposing restrictions on, and barriers to, trade, and by 

flooding the Palestinian market with cheap Israeli goods, creating an incredible amount 

of competition locally, while forbidding Palestinian products from being sold in the 

Israeli market. Trade in the Gaza Strip, in contrast, has been completely forbidden under 

the crippling Israeli imposed siege that has now lasted over two years. Sadly, because of 

movement restrictions, farmers and cooperative representatives from Gaza were unable to 

attend the conference, which, according to Saleem Abu Ghazaleh, Director of the Fair 

Trade Department of PARC and one of the conference organizers, was the weak point of 

the conference. “When we talk about fair trade in Palestine, we are obviously talking 

about fair trade in both the Gaza Strip and the West Bank,” he said, “so the fact that there 

is no Gaza representation is very detrimental.” This absence could be felt throughout the 

conference, with whispers of “They [the people of Gaza] are in our hearts,” heard in 

many circles. In spite of these dispiriting setbacks, however, there continues to be a  

 

groundswell of energy and dedication being put towards the advancement of fair trade 

and sustainable development agendas.  

 

Fair trade in Palestine is definitely a model worth fighting for. For a people who have 

been made dependent on aid, much of it conditional and all of it more destructive than 

helpful, the concept of a homemade economy, based on principles of equality and justice, 

is not only appealing but also essential. Fair trade also plays a significant role in the 

Palestinian struggle for land and independence because, as stated in a presentation given 

by Dr. Taha from UWAC during the conference, it works to “protect indigenous seeds, 

maintain control over food sources, and ensure food security.” Furthermore, as explained 

by Saleem Abu Ghazaleh, fair trade is the best way to support, create opportunities for, 

and sustain, small and economically marginalized producers in the agricultural and 

handicraft industries in Palestine, both of which play a huge role in Palestinian culture, 

tradition and, therefore, identity. 

 

The conference was attended by a number of partners from France, Italy, Canada, 

Belgium, Japan, Switzerland, and the U.S.A, who are involved in one way or another in 

importing fair trade Palestinian products. Their presence and 

participation, despite the difficulties even they faced by 

coming into Palestine, was testament to their solidarity with 

the struggle of the Palestinian people. However, while 

supporting fair trade in Palestine is a great way to show 

solidarity, it is also, according to CTM Italy representative 

Giorgio Dal Fiume, more generally about fostering a 

“relationship between producers and consumers,” no matter where they are from. This 

reciprocal relationship benefits producers, consumers, small communities, countries, the 

global community, and the environment.  

 

Crucial to this reciprocal relationship is the concept of transparency, which ensures 

accountability, openness, and communication. The importance 

of transparency to the function of fair trade was clearly reflected 

in the attendance and participation of every stakeholder in the 

chain of Palestinian fair trade – from producer to consumer – 

during the conference. Also central to the integrity of fair trade 

is the fair and equal representation and participation of women, 

which was demonstrated in the high attendance and active 

contribution of women in the conference.  

 

The themes that kept resurfacing throughout the conference were that of unity and 

cooperation – important topics of conversation in Palestine these days generally. The idea 

to unify many of those working in the fair trade sector in Palestine by creating the PFTN 

was, in effect, a response to suggestions made at the last fair trade conference, which 

pointed out that a united strategy on fair trade was lacking in Palestine, and that a true 

and serious partnership needed to be established in order to move forward with any sort 

of momentum. Furthermore, Tarik Abu Laban, board member of the Palestinian Olive 

Oil Council, affirmed that in order to be successful, strategies need to be based on the 

principle of collectivity. During his presentation he drove this point home when he said, 

“I advise all the farmers that this is the only solution. It can’t be done alone. It needs to be 

done collectively.” Certainly, the 900 active cooperatives in Palestine are, for the most 

part, models of what unity and cooperation have the potential to achieve; namely, justice, 

equality, and sustainability — or, in other words, success.   

 

Considering the success already achieved in the fair trade movement in Palestine, it is 

easy to imagine how it might take off if there was no belligerent Israeli occupation. 

Instead of becoming discouraged by thinking of what could and should be, however, the 

focus somehow remains on what can and will be done now, in order to improve the 

situation down the road. The second national conference on fair trade was inspiring on so 

many levels, but mostly because it reflected a unified Palestinian voice, as well as 

dedication and perseverance. By stepping up and taking initiative, the fair trade 

movement has effectively demonstrated that it is taking the survival of Palestine (reliant 

on the survival of its culture, traditions and identity) out of Israel’s hands, effectively 

putting it back into the safety of Palestinian hands, where it belongs. In a land of 

unfathomable injustice, it is this type of creative resistance, a far cry from what the world 

thinks of when they picture Palestinian resistance, which has the power to affect the most 

positive change.  

 

Från Fairtrade-konferensen: att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

Fair Tradekonferensen i Palestina:

att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

av Gen Sander

Ramallah, ockuperat Palestinskt område

20 mars, 2009 – Land Day

 

Ett av delmålen för Israels militära ockupation av Palestina är att försvaga och med tiden totalt rasera palestiniernas okuvliga självkänsla. Som läget nu är fortsätter denna fenomenala mentala styrka och beslutsamhet att utgöra det största hindret mot Israels försök att fullständigt lägga under sig palestiniernas land och identitet. Som svar på all denna orättvisa, där det hade varit lättare att ge upp och erkänna sig besegrade, har palestinierna istället bestämt sig för att fortsätta kampen för sitt land och sitt självbestämmande. Oavsett hur mycket ockupationen försvagar och förstör, fortsätter de att livnära sig bäst de kan och hitta nya kreativa sätt att motsätta sig ockupationen samtidigt som de förbättrar sin gemensamma situation, trots de orättfärdiga omständigheter hela befolkningen befinner sig i.

 

Det gavs prov på denna unika beslutsamhet och motståndskraft under den andra nationella konferensen för rättvis handel i Palestina som sammanföll med bildandet av det palestinska nätverket för rättvis handel (Palestinian Fair Trade Network, PFTN) som består av Palestinska jordbruksstödkommittéer (Palestinian Agricultural Relief Committees, PARC), Centrum för utveckling av rättvis handel (Fair Trade Development Centre, FTDC), Arbetsgrupperna för stöd till jordbrukare (Union of Agricultural Work Committees, UWAC), Jordbrukarnas förbund (the Palestine Farmers Union, PFU) och Det heliga landets kooperativa förening (Holy Land Cooperative Society, HLCS) – med stöd av Oxfam  i Storbritannien. Från den 16:e till den 18:e mars samlades representanter för palestinska icke-statliga organisationer och kooperativ, bönder, akademiker och politiker tillsammans med representanter för rättvis handel och solidaritetsorganisationer från Japan, Europa och Nordamerika i den blommande trakten Al Zababdeh i Jenin för att diskutera ”marknadspotentialen för palestinska rättviseprodukter”.

 

Med tanke på de svårigheter det innebär för palestinierna att bedriva handel överhuvudtaget, särskilt på den nationella och regionala nivån där den största marknaden finns, får det anses beundransvärt att man lyckades hålla en konferens om rättvis handel, för att inte tala om bildandet av ett nätverk för densamma. Israel har gjort det oerhört svårt för Västbanken att bedriva handel, både regionalt och internationellt, genom att införa restriktioner och handelshinder. Man pumpar in billiga israeliska varor, vilket leder till stenhård konkurrensens lokalt, samtidigt som man förbjuder försäljning av palestinska varor på den israeliska marknaden. På Gazaremsan har handeln helt avstannat på grund av den förlamande israeliska blockaden som har varat i över två år. Tyvärr kunde bönderna och kooperativens representanter från Gaza inte närvara vid konferensen eftersom de inte tilläts resa ut, vilket enligt Saleem Abu Ghazaleh, chefen för PARCs avdelning för rättvis handel, var konferensens akilleshäl. ”När vi talar om rättvis handel i Palestina menar vi naturligtvis handeln på både Gazaremsan och Västbanken”, hävdade han, ”alltså är detta faktum att Gaza inte finns representerat en väsentlig belastning.” Deras frånvaro gjorde sig påmind under hela konferensen, och man kunde höra viskningar om att ”de [folket i Gaza] finns i våra hjärtan” på flera olika håll. Trots besvikelsen rådde hela tiden en stark känsla av framåtanda och engagemang för frågorna om rättvis handel och hållbar utveckling.

 

Rättvis handel i Palestina är definitivt en modell som lönar sig. För ett folk som har gjorts beroende av bistånd, i stor utsträckning villkorat och alltid mer destruktivt än uppbyggligt, är själva tanken på en inhemsk ekonomi som baseras på jämlikhet och rättvisa inte bara tilltalande utan till och med utslagsgivande. Rättvis handel har också en stor betydelse för palestiniernas kamp för territorium och självständighet, som Dr Taha från UWAC sade i sitt anförande på konferensen, ”eftersom den strävar mot att skydda det inhemska utsädet, upprätthålla kontrollen över matproduktionen och införa säkerhetsföreskrifter för livsmedel.” Dessutom, som Saleem Abu Ghazaleh förklarade, är rättvis handel det bästa sättet att öppna möjligheter för, stödja och vidmakthålla småskaliga och marginaliserade producenter på jordbruks- och hantverksområdet i Palestina. Båda dessa områden spelar traditionellt en oerhört väsentlig roll för den palestinska kulturen, och således även för den nationella identiteten.

 

På konferensen deltog en mängd samarbetsorganisationer från Frankrike, Italien, Kanada, Belgien, Japan, Schweiz och USA, som alla på ett eller annat sätt sysslar med import av palestinska rättviseprodukter. Deras närvaro och engagemang, trots de svårigheter det innebar att ens ta sig till Palestina, vittnar om deras solidaritet med det palestinska folkets kamp. Men trots att stödet för rättvis handel i Palestina är ett utmärkt sätt att visa sin solidaritet handlar det även, enligt den italienske representanten för CTM Giorgio Dal Fiume, i sett större perspektiv om att ”befrämja förhållandet mellan producenter och konsumenter”, oavsett var de kommer ifrån. Detta ömsesidiga utbyte gynnar både producenter, konsumenter, småskaliga samhällen, nationer, den globala gemenskapen och miljön.

 

Avgörande för detta ömsesidiga utbyte är tanken på insyn, något som garanterar ansvarstagande, öppenhet och kommunikation. Vikten av insyn i allt som rör rättvis handel avspeglades tydligt i det faktum att representanter för alla led i palestinsk rättvis handel – från producent till konsument — deltog på konferensen. Av lika central betydelse för den rättvisa handelns integritet är kvinnors lika representation och delaktighet, något som bevisades av det stora antalet kvinnor som aktivt medverkade på konferensen.

 

De teman som upprepade gånger aktualiserades på konferensen handlade om enighet och samarbete – samtalsämnen som för närvarande dryftas överallt i Palestina. Initiativet till att ena stora delar av dem som arbetar med rättvis handel i Palestina genom att skapa PFTN var i själva verket ett resultat av de förslag som lades fram på den förra Fair Tradekonferensen där man påpekade att det saknades en gemensam strategi för rättvis handel i Palestina, och att man behövde upprätta ett genuint och seriöst samarbete om rörelsen överhuvudtaget skulle få styrfart. Dessutom, menade Tarik Abu Laban, styrelseledamot i det palestinska olivoljerådet (Palestinian Olive Oil Council), måste strategier grundas på kollektiva lösningar för att bli framgångsrika. Under sitt tal lade han tonvikt vid detta när han sade: ”Mitt råd till alla bönder är att det här är den enda möjliga lösningen. Man kan inte göra det ensam. Det behöver göras kollektivt.” De 900 aktiva kooperativa föreningarna i Palestina utgör i stor utsträckning ett skolexempel på den potential som ligger i enighet och samarbete, nämligen rättvisa, jämlikhet och hållbar utveckling – en framgångsmodell med andra ord.

 

Med tanke på de framsteg som redan uppnåtts av den palestinska rörelsen för rättvis handel är det lätt att föreställa sig hur snabbt den skulle kunna utvecklas om det inte vore för den förödande israeliska ockupationen. Istället för att låta sig nedslås av vad som kunde och borde ha varit, måste emellertid fokus ligga på det som kan och kommer att uträttas i dagsläget för att förbättra situationen längre fram. Den andra nationella konferensen om rättvis handel var inspirerande på så många olika nivåer, men mest av allt för att den visade upp en enad palestinsk röst som präglades av entusiasm och ihärdighet. Genom att gå in och ta initiativet har rörelsen för rättvis handel tydligt visat att den tänker vrida frågan om Palestinas överlevnad (som är beroende av varaktigheten i dess kultur, traditioner och identitet) ur händerna på Israel och återbörda den till palestinsk kontroll där den hör hemma. I ett land som präglas av ofattbar orättvisa är det detta slags kreativa motstånd, en milsvid skillnad från det man vanligtvis föreställer sig när palestinskt motstånd kommer på tal, som har makt att genomdriva de mest genomgripande förändringar i positiv riktning.

 

Översättning: Jimmy Hofsö