Från Fairtrade-konferensen: att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

Fair Tradekonferensen i Palestina:

att ta tillbaka makten genom skapande motstånd

av Gen Sander

Ramallah, ockuperat Palestinskt område

20 mars, 2009 – Land Day

 

Ett av delmålen för Israels militära ockupation av Palestina är att försvaga och med tiden totalt rasera palestiniernas okuvliga självkänsla. Som läget nu är fortsätter denna fenomenala mentala styrka och beslutsamhet att utgöra det största hindret mot Israels försök att fullständigt lägga under sig palestiniernas land och identitet. Som svar på all denna orättvisa, där det hade varit lättare att ge upp och erkänna sig besegrade, har palestinierna istället bestämt sig för att fortsätta kampen för sitt land och sitt självbestämmande. Oavsett hur mycket ockupationen försvagar och förstör, fortsätter de att livnära sig bäst de kan och hitta nya kreativa sätt att motsätta sig ockupationen samtidigt som de förbättrar sin gemensamma situation, trots de orättfärdiga omständigheter hela befolkningen befinner sig i.

 

Det gavs prov på denna unika beslutsamhet och motståndskraft under den andra nationella konferensen för rättvis handel i Palestina som sammanföll med bildandet av det palestinska nätverket för rättvis handel (Palestinian Fair Trade Network, PFTN) som består av Palestinska jordbruksstödkommittéer (Palestinian Agricultural Relief Committees, PARC), Centrum för utveckling av rättvis handel (Fair Trade Development Centre, FTDC), Arbetsgrupperna för stöd till jordbrukare (Union of Agricultural Work Committees, UWAC), Jordbrukarnas förbund (the Palestine Farmers Union, PFU) och Det heliga landets kooperativa förening (Holy Land Cooperative Society, HLCS) – med stöd av Oxfam  i Storbritannien. Från den 16:e till den 18:e mars samlades representanter för palestinska icke-statliga organisationer och kooperativ, bönder, akademiker och politiker tillsammans med representanter för rättvis handel och solidaritetsorganisationer från Japan, Europa och Nordamerika i den blommande trakten Al Zababdeh i Jenin för att diskutera ”marknadspotentialen för palestinska rättviseprodukter”.

 

Med tanke på de svårigheter det innebär för palestinierna att bedriva handel överhuvudtaget, särskilt på den nationella och regionala nivån där den största marknaden finns, får det anses beundransvärt att man lyckades hålla en konferens om rättvis handel, för att inte tala om bildandet av ett nätverk för densamma. Israel har gjort det oerhört svårt för Västbanken att bedriva handel, både regionalt och internationellt, genom att införa restriktioner och handelshinder. Man pumpar in billiga israeliska varor, vilket leder till stenhård konkurrensens lokalt, samtidigt som man förbjuder försäljning av palestinska varor på den israeliska marknaden. På Gazaremsan har handeln helt avstannat på grund av den förlamande israeliska blockaden som har varat i över två år. Tyvärr kunde bönderna och kooperativens representanter från Gaza inte närvara vid konferensen eftersom de inte tilläts resa ut, vilket enligt Saleem Abu Ghazaleh, chefen för PARCs avdelning för rättvis handel, var konferensens akilleshäl. ”När vi talar om rättvis handel i Palestina menar vi naturligtvis handeln på både Gazaremsan och Västbanken”, hävdade han, ”alltså är detta faktum att Gaza inte finns representerat en väsentlig belastning.” Deras frånvaro gjorde sig påmind under hela konferensen, och man kunde höra viskningar om att ”de [folket i Gaza] finns i våra hjärtan” på flera olika håll. Trots besvikelsen rådde hela tiden en stark känsla av framåtanda och engagemang för frågorna om rättvis handel och hållbar utveckling.

 

Rättvis handel i Palestina är definitivt en modell som lönar sig. För ett folk som har gjorts beroende av bistånd, i stor utsträckning villkorat och alltid mer destruktivt än uppbyggligt, är själva tanken på en inhemsk ekonomi som baseras på jämlikhet och rättvisa inte bara tilltalande utan till och med utslagsgivande. Rättvis handel har också en stor betydelse för palestiniernas kamp för territorium och självständighet, som Dr Taha från UWAC sade i sitt anförande på konferensen, ”eftersom den strävar mot att skydda det inhemska utsädet, upprätthålla kontrollen över matproduktionen och införa säkerhetsföreskrifter för livsmedel.” Dessutom, som Saleem Abu Ghazaleh förklarade, är rättvis handel det bästa sättet att öppna möjligheter för, stödja och vidmakthålla småskaliga och marginaliserade producenter på jordbruks- och hantverksområdet i Palestina. Båda dessa områden spelar traditionellt en oerhört väsentlig roll för den palestinska kulturen, och således även för den nationella identiteten.

 

På konferensen deltog en mängd samarbetsorganisationer från Frankrike, Italien, Kanada, Belgien, Japan, Schweiz och USA, som alla på ett eller annat sätt sysslar med import av palestinska rättviseprodukter. Deras närvaro och engagemang, trots de svårigheter det innebar att ens ta sig till Palestina, vittnar om deras solidaritet med det palestinska folkets kamp. Men trots att stödet för rättvis handel i Palestina är ett utmärkt sätt att visa sin solidaritet handlar det även, enligt den italienske representanten för CTM Giorgio Dal Fiume, i sett större perspektiv om att ”befrämja förhållandet mellan producenter och konsumenter”, oavsett var de kommer ifrån. Detta ömsesidiga utbyte gynnar både producenter, konsumenter, småskaliga samhällen, nationer, den globala gemenskapen och miljön.

 

Avgörande för detta ömsesidiga utbyte är tanken på insyn, något som garanterar ansvarstagande, öppenhet och kommunikation. Vikten av insyn i allt som rör rättvis handel avspeglades tydligt i det faktum att representanter för alla led i palestinsk rättvis handel – från producent till konsument — deltog på konferensen. Av lika central betydelse för den rättvisa handelns integritet är kvinnors lika representation och delaktighet, något som bevisades av det stora antalet kvinnor som aktivt medverkade på konferensen.

 

De teman som upprepade gånger aktualiserades på konferensen handlade om enighet och samarbete – samtalsämnen som för närvarande dryftas överallt i Palestina. Initiativet till att ena stora delar av dem som arbetar med rättvis handel i Palestina genom att skapa PFTN var i själva verket ett resultat av de förslag som lades fram på den förra Fair Tradekonferensen där man påpekade att det saknades en gemensam strategi för rättvis handel i Palestina, och att man behövde upprätta ett genuint och seriöst samarbete om rörelsen överhuvudtaget skulle få styrfart. Dessutom, menade Tarik Abu Laban, styrelseledamot i det palestinska olivoljerådet (Palestinian Olive Oil Council), måste strategier grundas på kollektiva lösningar för att bli framgångsrika. Under sitt tal lade han tonvikt vid detta när han sade: ”Mitt råd till alla bönder är att det här är den enda möjliga lösningen. Man kan inte göra det ensam. Det behöver göras kollektivt.” De 900 aktiva kooperativa föreningarna i Palestina utgör i stor utsträckning ett skolexempel på den potential som ligger i enighet och samarbete, nämligen rättvisa, jämlikhet och hållbar utveckling – en framgångsmodell med andra ord.

 

Med tanke på de framsteg som redan uppnåtts av den palestinska rörelsen för rättvis handel är det lätt att föreställa sig hur snabbt den skulle kunna utvecklas om det inte vore för den förödande israeliska ockupationen. Istället för att låta sig nedslås av vad som kunde och borde ha varit, måste emellertid fokus ligga på det som kan och kommer att uträttas i dagsläget för att förbättra situationen längre fram. Den andra nationella konferensen om rättvis handel var inspirerande på så många olika nivåer, men mest av allt för att den visade upp en enad palestinsk röst som präglades av entusiasm och ihärdighet. Genom att gå in och ta initiativet har rörelsen för rättvis handel tydligt visat att den tänker vrida frågan om Palestinas överlevnad (som är beroende av varaktigheten i dess kultur, traditioner och identitet) ur händerna på Israel och återbörda den till palestinsk kontroll där den hör hemma. I ett land som präglas av ofattbar orättvisa är det detta slags kreativa motstånd, en milsvid skillnad från det man vanligtvis föreställer sig när palestinskt motstånd kommer på tal, som har makt att genomdriva de mest genomgripande förändringar i positiv riktning.

 

Översättning: Jimmy Hofsö