Mer om olivoljan…

Exporten från Palestina sköts av Palestinian agricultural relief committee (PARC) i samarbete med fackföreningen Palestinian farmers union (PFU).

Olivoljeproducenternas organisation PFU har närmare 7000 bönder på Västbanken som medlemmar och ett av PFUs mål är att organisera bönderna i kooperativ. Kooperativens största arbete är inköp av frön, maskiner och material samt försäljning av skördar eller förädlade varor. Mestadels brukas jorden i områdena individuellt men olivskörden är till stor del något som görs gemensamt. PFU bistår även bönderna med råd kring tappning, pressning och försäljning av olivolja. PFU försöker hjälpa alla olivodlare att sälja olja, men just nu prioriteras de familjer som drabbats hårdast av Israels apartheidmur eller av annan slags repression.

Stadsråden i varje stad deltar i bedömningen av vilka familjer som behöver stödet mest och tar till exempel hänsyn till om familjemedlemmar fängslats eller dödats. Olivoljan från palestina är viktig för hela familjer, och PFUs bedömningar av vilka som behöver mest stöd med försäljning av olja baseras på hela familjens situation, inte på männens.

Kamp för jorden – Salfeet
Salfeet är en av de regioner som drabbats hårdast av Israels ockupationer. redan i början av 1900-talet kom de första kolonisatörerna till området men de största strömmarna kom efter 1948 när staten Israel bildades. Palestinierna fick dock behålla sin mark ända fram till 1967 när de riktigt stora markockupationerna började. 1970 upptog bosättningarna 5 hektar mark, i dag tar de över 1000 hektar i anspråk. Till detta kommer Israels apartheidmur, den så kallade “säkerhetsmuren” som flyttar stora delar av palestiniernas mark till den israeliska sidan av muren. I Salfeet finns 17 israeliska bosättningar och 19 palestinska samhällen. De palestinska områdena är zoner, avskurna från varandra av gränsposteringar, vägspärrar och i allt fler fall en 5 meter hög betongmur.

Konsekvenserna för palestiniernas sociala liv är katastrofala, men även ekonomin drabbas hårt eftersom transporterna av varor mellan städerna försvårats. Särskilt känsligt är detta för olivodlarna som är beroende av att pressa oliverna kort efter skörden för att få en bra kvalité på olivoljan. I Salfeet är 90 procent av bönderna olivoljeproducenter.

Krig mot det civila samhällets ekonomi
Olivoljan från Salfeet är känd för sin höga kvalité men just nu finns stora mängder olja i lager samtidigt som bönderna inte har råd att köpa livsmedel. På grund av vägspärrarna är det svårt att transportera oljan till andra delar av Västbanken.

Den palestinska myndigheten skrev 1994 ett avtal med Israel (Parisavtalet) som skulle möjliggöra export till andra länder. Sedan den andra intifadan började har dock den tidigare stora exporten till Gulfländerna och Jordanien blivit i stort sett omöjlig.

Förutom den olagliga blockaden av export driver Israel också ett ekonomiskt krig mot olivodlarna. I september – innan palestinierna skördar sina oliver – sänker israelerna priset på sin egen olivolja och säljer in stora kvantiteter på den palestinska marknaden. Ett par månader senare kan de köpa upp palestinsk olivolja till underpriser.

Om oliverna
Olivträd är lämpade för miljön på Västbanken: de kräver väldigt lite vatten och står sig i flera år utan att vattnas. Hugger man ned ett olivträd kommer snabbt nya skott ur stubben.

Oliver skördas i tvåårscykler. Första året genererar bra skörd, andra året ger sämre skördar. Oliverna skördas i oktober-november. Dröjer plockningen höjs syrenivån i oliverna, vilket ger sämre olja. I Salfeetregionen finns en slags lag som säger att oliverna måste plockas för hand, i andra regioner används redskap fästade på pinnar. Ursprungligen pressades oljan ur oliverna med hjälp av sten för att sedan centrifugeras för att få ut vätskan ur oljan. Numer sker pressningen oftast i maskiner som kooperativen äger tillsammans. Ett ton oliver ger mellan 250 och 300 liter olja.

Det är regionen som ger oljan dess smak, lukt och färg. För att åstadkomma den bästa oljan är det viktigt att oliverna skördas i rätt tid och inte mosas vid den snabba transporten till pressarna. Helst ska inte mer än 7 dagar gå mellan skörd och pressning. Detta är något som den israeliska militären vet och leveranser försenas vid vägspärrar så att hela skördar förstörs.

Oljan vi importerar och säljer är dyrare än den billigaste olja du hittar i en vanlig affär. Det beror dels på den ibland ålderdomliga och ineffektiva produktionsprocessen kooperativen är hänvisade till, och dels på att inte bönderna ska tvingas sälja sin olja till underpriser.

Vi kan garantera att du får en god och karaktärrik olja som passar både till matlagning och kalla rätter. Kvalitetsmässigt klassas den olivolja som Jord & Frihet importerar från Palestina som jungfruolja.

Tveka inte att kontakta oss om du vill veta mer! Maila till info@jordfrihet.org eller skriv ett brev, adressen hittar du nedan.